Svensk järnvägshistoria

1829             
Lokomotivtävling i Rainhill inför färdigställandet av järnvägen mellan Liverpool - Manchester som invigdes 1830. Denna bana var "den första moderna järnvägen" med ångloksdrift, person- och godstrafik, dubbelspår, stationer o.s.v. 1829 väcktes också i Sveriges riksdag första förslaget till en järnväg i Sverige men det blev inget av den gången.

1849             
Sveriges första järnväg för allmän trafik, Frykstad järnväg i Värmland, öppnades. Tågen drogs av hästar. Trafiken bestod av godstrafik och marginell persontrafik.

1856             
Statens järnvägar bildades och Sveriges första ångloksdrivna järnvägar öppnades. Först var Nora - Örebro, därefter de första bitarna av statens stambanor, Malmö - Lund och Göteborg - Jonsered. Två mindre järnvägar, Frykstadbanan och Norbergsbanan fick även ånglok detta år.

1862             
Västra Stambanan, Stockholm - Göteborg, färdigställdes. Statens järnvägar delades upp i Styrelsen för statens järnvägsbyggnad och i Styrelsen för statens järnvägstrafik.

1888             
Statens järnvägar omorganiserades igen. Kungliga Järnvägsstyrelsen tog över såväl byggande som trafik. Denna organisation levde i 100 år.

1892             
Sveriges järnvägar knöts ihop med kontinentens järnvägsnät när tågfärjetrafiken öppnades på sträckan Helsingborg - Helsingör.

1895             
Sveriges första elektrifierade järnväg för allmän trafik, Djursholmsbanan, invigdes.

1900             
Det första dubbelspåret togs i bruk mellan Malmö och Arlöv (två spår hade tidigare funnits mellan Stockholm S och Liljeholmen men de trafikerades som två enkelspårslinjer).

1903             
Malmbanan, Kiruna - Riksgränsen - Narvik, invigdes. Lapplandsexpressen gick på 48 timmar från Stockholm till Narvik.

1915             
Statens järnvägars första elektrifierade linje, Kiruna - Riksgränsen, invigdes.
1905 - 06 hade försök med elektrifierade linjer i Stockholm genomförts men de avelektrifierades efter att försöken avslutats.

1920             
Tryckluftsbromsar började monteras på Statens järnvägars lok och vagnar.

1939             
Riksdagen beslöt att förstatliga större delen av de enskilda järnvägarna. De flesta banorna var förstatligade i början av 1950-talet.

1942             
Alla huvudlinjer var elektrifierade. Sträckan Trelleborg - Riksgränsen, 2 022 km, var den längsta elektrifierade sträckan i världen.

1948             
Expresståget "Göteborgaren" började trafikera huvudlinjerna. Tåget kunde gå 135 kilometer per timme vilket banorna inte tillät. 130 kilometer per timme var högsta tillåtna hastighet under många år.

1972             
Statens järnvägars sista aktiva ånglok togs ur tjänst. På privatbanor fanns enstaka ånglok kvar fram till 1977. Ett stort antal ånglok fanns dock kvar som beredskapslok men de kom aldrig till användning.

1987             
Statens järnvägars sista smalspårslinje, Finspång - Hjortkvarn, lades ner. Efter det fanns smalspår endast på SLs Roslagsbanan och på museijärnvägar.

1988             
Statens järnvägar delades upp i SJ och Banverket.

1990             
X2000 sattes i trafik med en största tillåten hastighet av 200 kilometer per timme.

1995             
Grödingebanan öppnades som den första av de "nya" järnvägarna.

2000             
Öresundsbron som binder samman Själland och Skåne med motorväg och järnväg invigdes. Förbindelsen var cirka 16 km lång.

2001             
Dagens Statens järnvägar bildades när affärsverket delades upp i sex självständiga bolag. Den verksamhet som inte flyttades över till något av de nya bolagen finns kvar i dagens Statens järnvägar. De övriga sex bolagen var persontrafikföretaget SJ AB, godstransportföretaget Green Cargo AB, fastighetsförvaltaren Jernhusen AB, serviceoperatören TraffiCare AB, underhållsföretaget EuroMaint AB samt IT-företaget Unigrid AB.

2006             
Järnvägen i Sverige fyllde 150 år.